Jämtlandstriangeln – fjällvandring med guldkant!

I början av september, när myggen lämnat fjällen och höstfärgerna har kickat in, kommer min vandringskompis Maria och jag till Storulvåns fjällstation. Vi ska vandra den klassiska Jämtlandstriangeln. Eller ”Triangeln” som jämtarna säger. Våra ryggsäckar väger ovanligt lätt. Där finns bara lite kläder, en termos och några skavsårsplåster. Inget tält och ingen sovsäck. Och inte nån mat heller för den delen. För om man vandrar Jämtlandstriangeln kan man (än så länge) boka sängplats, frukost, lunchpaket och till och flerrättersmiddag. Och vi har i princip bokat allt som går att boka!

Men det ska sägas på en gång, tycker jag. Den erbjudna lyxen har en baksida. Antalet besökare i området är stort och det är högt tryck på fjällstationerna. Och efter att ha upplevt ”trängseln” på nära håll förefaller den förestående förändringen som STF nu genomför både rimlig och helt nödvändig.

Dag 1: Storulvån till Sylarna – vandringens första etapp

Hur som helst, nu är vi här och redo för nya vandringar och vyer. Vi ska, som de flesta andra, vandra Jämtlandstriangeln medsols. Det innebär att Sylarnas fjällstation är vårt första stopp. Men innan vi beger oss av mot Sylarna intar vi en ljuvlig frukost på Storulvåns fjällstation. Här är det fokus på hållbarhet och närproducerat. På frukostbordet finns allt från nybakat bröd, hemgjord blåbärsgranola, renkorv och Storulvåns egen leverpastej. Samtidigt som vi äter frukosten packar vi ett välfyllt lunchpaket direkt från frukostbuffén.

Vi har lyckats pricka in den varmaste dagen på länge och termometern visar närmare 20 grader, trots att vi är mer än en vecka in i september. Den 16 kilometer långa vandringsleden mot Sylarna börjar lite svettigt genom björkskogen. Men ovanför trädgränsen planar det ut och det blir sen en alltigenom lättsam vandring, även om de tre sista kilometrarna upp mot Sylarnas fjällstation är lite uppförs. Det är en ständig ström av människor längs leden; vandrare, traillöpare och mountainbike-cyklister. Och jag noterar att det bara är korta stunder som vi inte ser någon alls. Det förtar förstås lite av fjällkänslan så som jag känner den från mina egna Arjeplogsfjäll. Men det visste vi ju, att Jämtlandsfjällen är välbesökta.

Halvvägs till Sylarnas fjällstation, vid Spåime, finns en liten vindpinad stuga som fungerar som vindskydd. Stugan är tom men utanför lunchar många vandrare, på väg antingen till Sylarna eller till Storulvån. Vi är inte särskilt hungriga när vi kommer till vindskyddet och tar bara en kortare snackspaus innan vi fortsätter vidare ytterligare ett par kilometer. Vid en liten sjö utan namn hittar vi vår bästa lunchplats för dagen. Kängorna åker snabbt av och de överhettade fötterna får svalka i det iskalla vattnet. Lunchmackan med renkorv och brieost smakar himmelskt och efter en brownie till efterrätt har vi energi nog för den avslutande delen av dagens vandring.

Sylarnas fjällstation – knutpunkt i Jämtlandsfjällen

Vi pinnar på i ganska bra tempo, och är framme vid Sylarnas fjällstation redan vid 15-tiden. Fjällstationen är knutpunkt för leder från Blåhammaren, Storulvån, Helags, Gåsen, norska Nedalen och Storerikvollen och där är knökfullt med vandrare. Men vi får höra att dagen innan var det ännu mera folk i farten. Då fick fjällstationens bastu stängas för att inhysa övernattande vandrare. Vi har i alla fall turen att ha lyckats förboka plats i sovsal. Och på Sylarnas fjällstation innebär sovsal ett 20-tal madrasser på golvet kloss mot varandra. Som en enda gigantisk säng ungefär. Och vi tänker att ett litet mellanrum mellan madrasserna inte hade skadat. Men vi gillar läget, och hittar istället en mysig hörna i receptionen där vi laddar telefonerna, instagrammar lite och inväntar tvårätters-middagen.

I restaurangen Spiseriet blir vi bordsplacerade tillsammans med två andra tjejgäng på vandring. Vi utbyter erfarenheter och vandringsminnen under tiden som vi blir serverade charkbricka till förrätt och renskavsgryta till varmrätt. Det är ändå en del av trevligheten – eller kanske utmaningen – att man inte själv väljer sitt middagssällskap på fjällstationerna.

En liten utmaning är det i alla fall att dela sovrum med 20 personer. Grannarna på madrasserna intill verkar dock sova gott, och snarkar sig igenom natten. Men i övrigt är det förvånansvärt lugnt i rummet. Lamporna är släckta och inget onödigt spring.

Dag 2: Sylarna till Blåhammaren – Jämtlandstriangelns längsta etapp

Klockan sju nästa morgon är samtliga i sovsalen uppe och igång. Utom våra snarkande grannar. De snoozar lugnt vidare, till synes oberörda av stöket när vi andra packar ihop för att dra vidare.

Precis som på Storulvåns fjällstation serverar Sylarnas fjällstation en fantastisk frukost, även här med fokus på ekologiskt, hemlagat och närproducerat. Och vi laddar dagens lunchpaket med goda mackor, blåbärssoppa och brownies inför den 19 kilometer långa vandringen till Blåhammaren. Det är Jämtlandstriangeln längsta etapp.

Gårdagens soliga och varma väder har blivit till dimma och lite lätt regn. Av det spektakulära Sylmassivet ser vi ingenting när vi lämnar Sylarnas fjällstation bakom oss. Det kanske beror på dimman, men vandringen till Blåhammaren innehåller egentligen inte några riktiga wow-moment. Men det är på något sätt rogivande att vandra och istället vända blicken inåt.

I vindskyddet vid Enkälen, halvvägs till Blåhammaren, är det redan fullsatt när vi kommer dit. Vi fortsätter vidare och hittar lunchstenen för dagen några kilometer därifrån. Lunchmackorna är lika goda som dagen innan, men på grund av vädret blir lunchpausen inte lika lång.

Blåhammarens fjällstation

Blåhammaren är STFs minsta och högst belägna fjällstation med utsikt över både norska och svenska fjäll. Men dimman ligger tät, och vi ser inga fjäll och knappt fjällstationen heller när vi kommer fram. Stationen är supermysig och här är det betydligt lugnare än vid Sylarnas fjällstation. Det känns familjärt och inbjudande.

Blåhammaren är känd för sin vällagade mat och det goda värdskapet. Till middagen får vi höra historier från förr under tiden som vi blir serverade en fantastisk god trerättersmiddag. Och vi lyxar till det med ett vinpaket till maten. Som grädde på moset kommer det inga fler vandrare till vårt fyrbäddsrum. Egen våningssäng i ett eget rum känns som högsta vinsten efter natten på golvet i Sylarna!

Dag 3: Blåhammaren till Storulvån – Sista etappen på vandringen

Klockan sju morgonen öppnar frukosten, och strax därpå är det är fullsatt vid alla bord. En dryg halvtimme senare är det helt tomt. Kanske beror det på att väderprognosen har lovat regn på eftermiddagen och att alla har bråttom att komma iväg. Gårdagens dimma är bortblåst och vi får uppleva den fina utsikten från Blåhammarens fjällstation innan vi beger oss neråt mot Storulvån.

Vandringen mellan Blåhammaren och Storulvån är 12 kilometer och den minst ansträngande av de tre etapperna. Det är också den del av Jämtlandstriangeln som jag uppskattar allra mest. Kanske beror det på de stora vidderna, vandringen längs jokken eller att det är betydligt färre vandrare längs sträckan. Känslan är att jag inte vill att vandringen redan ska ta slut, nu när kroppen kommit igång på riktigt. Men allt gott har ett slut, och vi avslutar vår jämtlandsvandring med en varm bastu på Storulvåns fjällstation och ett iskallt bad i Storulvån.

På återseende Jämtlandsfjällen – när det är dags att bestiga någon av Sylmassivets branta toppar!

För vem är Jämtlandstriangeln?

Jämtlandstriangeln passar för de flesta som gillar att vandra, men särskilt bra är den för mindre erfarna vandrare som vill testa fjällvandring. Leden är vältrampad och det är svårt att gå vilse. Även i dimma är det lätt att följa leden och att komma rätt. Det är också en relativt lättvandrad led, utan större hinder längs vägen. Och det finns mobiltäckning större delen av vandringen.

Jämtlandstriangeln passar också vana vandrare som gärna vandrar med lätt packning och som föredrar bekvämligheten på fjällstationer framför lite mer hard-core vandring med tält.

Jag skulle säga att jämtlandstriangeln passar mindre bra för den som är ute efter den där riktigt mäktiga fjällkänslan. I alla fall så infann den sig inte riktigt för mig, på grund av att det var så mycket folk i området. Men istället uppskattade jag att gå med lätt packning, och att få frukost och middag serverad. Och förstås alla trevliga möten med andra vandrare.

Kolla in Arjeplogsfjällen om du vill vandra mer ostört!

Hur tar man sig till Jämtlandstriangeln?

Storulvåns Fjällstation är den naturliga startpunkten för att vandra Jämtlandstriangeln. Den ligger vid vägs ände, cirka 6 mil från Duved. SJ har tåg till Duved och därifrån kan man fortsätta med anslutande buss eller taxi till Storulvån. Det går dock bara en buss per dag mellan Duved och Storulvån, och den ansluter till nattåget som kommer från Stockholm. Den som kommer med senare tåg eller buss till Åre eller Duved kan istället boka taxi till ett fast pris för resan mellan Duved och Storulvån.

Hur blir det att vandra Jämtlandstriangeln framöver?

Så som jag har förstått det så kommer Blåhammarens fjällstation att stänga restaurangen redan inför 2024. Och halvera antalet bäddar. Det kommer dock att finnas möjlighet till självhushåll och att köpa mat för tillagning på fjällstationen. Sylarnas fjällstation kommer att minska antalet bäddar med 25 % och på sikt, senast 2028, stänga restaurangen. Även på Sylarnas fjällstation kommer det att finnas självhushållskök och möjlighet att köpa maträtter för tillagning. Storulvåns fjällstation genomför inga förändringar vad gäller restaurang och antalet bäddar. Så det kommer även fortsättningsvis att finnas möjlighet att njuta av Jämtlandstriangeln med lätt packning och med tak över huvudet. Det gäller bara att vara ute i ännu mer god tid för att få en sängplats.

Här kan du läsa mer om Svenska turistföreningens planerade förändringar i Jämtlandsfjällen.