Det finns väl knappt något som stör en vandring så mycket som att hitta skräp på fjället eller i naturen över huvud taget. Nedbrytningstiden för plast är nästan oändligt lång. Det är smart att ta för vana att packa med en påse för skräp och att undvika inplastade engångsföpackningar som oavsiktligt blåser iväg och skräpar ner.
I USA förekommer ofta begreppet Leave No Trace (LNT). Jag stötte på det för första gången när jag googlade information om vandringar ”over there”. Där ska allt som tas med in på leden också ska tas med ut därifrån. Även allt toalettpapper alltså. Läs mer om de sju principerna för leave no trace på www.lnt.org.
Det är tydligen ett växande problem med nedsmutsning på grund av ”toalettbesök” vid våra populära vandringsleder i fjällen. Papper som flyger omkring. Högar som lämnas och riskerar att förorena vattendrag. När det gäller toalettbesök ”nr 2” i naturen ska man hålla avstånd från leden och vattendrag och gräva en grop som sen fylls igen när toabesöket är klart. Använt toapapper tas med och kan stoppas i exempelvis medhavda hundbajspåsar som i sin tur läggs i en zip-påse. Zip-påsen förvaras nånstans i ryggan där den inte stör, och tas sen omhand och slängs utanför leden. Inte så krångligt egentligen. Utemagasinet.se har skrivit ett ”skitbra” inlägg om toalettbesök i naturen här.
Ett tips för att minska toapappersförbrukningen för tjejer som vandrar är att istället för toapapper använda en tunn trasa av något snabbtorkande material. Den sköljs sen i lämpligt vattendrag, och får hänga på tork på utsidan av ryggsäcken. Det låter kanske lite omysigt, men jag testade det i somras. Det funkade hur bra som helst, och det var skönt att inte behöva tänka på var toapapperet skulle ta vägen, eller att det skulle ta slut. Bra både för människa och miljö alltså.
Vad säger ni tjejer, kan ni tänka er att använda en kisstrasa istället för toapapper?
Svenska
English
Français
Deutsch
Italiano
Norsk bokmål