Har du besökt Lofoten, ögruppen i Nordnorge som bara måste vara en av världens vackraste platser? Dramatiska bergtoppar och vita sandstränder. Lägg till det söta små fiskelägen var och varannan kilometer. Lofoten lämnar nog ingen oberörd. Men planera efter vädret, om det går. För i regn och dimma missar du hela grejen med Lofoten, så att säga.

Jag har varit på Lofoten tidigare, men aldrig bestigit några toppar. Sommaren 2021, när väderprognosen ser lovande ut (och vi är dubbelvaccinerade) drar vi västerut. Efter 30 mils bilkörning via Bodø och 4 timmar på färjan rullar vi i land i Moskenes – längst ut på Lofoten. Eller så långt man kan köra med bil alltså. Det regnar och blåser rejält och vi börjar undra om vi har otur med vädret? Vi som brukar småskryta med att det inte är så att vi har tur med vädret – vi är bara bra på att planera!

Men turen är med oss och det slutar att regna precis när vi kommer till Lofoten Beach Camp i Flakstad, som ska bli vårt basecamp de kommande fyra dagarna. Dimman ligger tät över Lofotens toppar, men jag vet ju vad som döljer sig därunder. Jag är taggad och kanske lite nervös. För det finns väl inga lagom branta toppar på Lofoten? Och nästa dag, om vädret tillåter, ska vi börja med toppen som går under namnet Helvetestinden. Bara en sån sak.

Reine

Topp 1 – Helvetestinden

Helvetestinden ligger mellan Bunesfjorden och Kjerkfjorden, i väglöst land. För att ta oss dit åker vi båt från Reine – den kanske mest kända byn i hela Lofoten – till Vindstad på andra sidan fjorden. Det går två turer dagligen, och det gäller att inte missa den sista turen för dagen tillbaka till Reine. Nu är vädret strålande och många, kanske de flesta, som köar till båten är på väg till Bunesstranden. Den lär ska vara en av Lofotens allra vackraste stränder. Den är i alla fall en av de mer otillgängliga.

Gårdagens dimma hänger fortfarande kvar över Lofotens höga toppar, och vi ser inte den topp vi just är i färd med att bestiga. Ungefär halvvägs till Bunesstranden börjar den branta vandringen upp mot kammen till Helvetestinden. Det är inte någon markerad led men stigen är vältrampad och det är inte några problem att hitta. Det är liksom bara uppför som gäller.

Utsikten tar nästan andan ur oss. Liksom den avsmalnande kammen mot Helvetestindens topp. Och vi tänker att den här toppen verkar göra skäl för namnet ändå. Under tiden som vi samlar mod och intar den medhavda lunchen passerar några vandrare. De visar inte på några tveksamheter inför kamvandringen och efter visst övervägande bestämmer vi oss för att följa efter. Det är lite luftigt på sina ställen och med några enklare klättermoment på slutet når vi den nästan 600 meter höga och inte särskilt rymliga toppen.

Vi tar lite bilder men stannar inte direkt länge på toppen. Nerfärden är lättare än förväntat och vi hinner till och med doppa fötterna vid Bunesstranden innan vi tar oss tillbaka till Vindstad och båten till Reine. Vilken rivstart på vår vandringsresa i Lofoten!

TID: 4 – 6 timmar plus båtresan över fjorden LÄNGD: 4 km (en väg) HÖJD: 545 meter.

Topp 2 – Reinebringen

Reinebringen är utan tvekan den mest populära vandringen på hela Lofoten. Och givetvis ett måste även för oss. Turistmagneten lockar närmare 1 000 besökare dagligen under högsäsong. Flera dödsolyckor har inträffat och för vandrarnas säkerhet har man byggt sherpa-trappor nästan hela vägen till toppen.

Vi följer lämmeltåget mot Reinebringens stentrappa direkt efter Helvetestinden. Framför oss har vi 1 600 trappsteg innan vi kan nå den så eftertraktade utsikten. Det kanske låter enkelt med en trappa men trappstegen är höga och pulsen stiger snabbt till max. Det är en aldrig sinande ström av människor från världens alla hörn som stretar uppför trapporna.

Ungefär 150 meter nedanför toppen tar trappan slut, och vi får vi använda händer och fötter för att ta oss den sista biten. Utsikten från toppen är förstås värd alla stegen uppför den branta trappan. Men trappan till trots har det inträffat olyckor när lösa stenar har satts i rullning och träffat vandrare nedanför. Så det gäller fortfarande att vara försiktig och att tänka sig för vid bestigningen av Reinebringen. Och för egen del kommer jag nog inte att göra om den. Det är helt enkelt lite för tråkigt (och jobbigt!) att gå i trapporna. Men har man begränsad tid i Lofoten så är det en perfekt topp att ge sig på!

TID: 2 – 3 timmar. LÄNGD: 1,5 km (en väg). HÖJD: 420 meter.

Reine från Reinebringen

Topp 3 – Ryten

Dag två på Lofoten hittar vi en vandring som visst ska vara lite mindre krävande, som enligt vår toppturs-app ska vara ”easy”. Ja med norska mått mätt kanske. Ryten lockar med en fotogenisk stentunga som vi sett på nästan alla Instagrambilder. Och med utsikt över Kvalvika – ännu en otillgänglig sandstrand i Lofoten. Det finns tre startpunkter för vandringen till Ryten och vi trampar iväg till en av dem i den lilla byn Medvollen.

Och visst, vandringen är lättsammare än dagen innan, men det är konstant uppför, och den sista biten en ganska rejäl uppförsbacke. Vi är långt ifrån ensamma på toppen och det är köbildning för toppbilderna. Kvalvika är ytterligare ett av Lofotens ”måsten” och vi tar givetvis den branta omvägen ner till stranden för dagens andra fika. Som lätt är värd de svettiga 250 höjdmetrarna på tillbakavägen.

TID: 4 – 6 timmar LÄNGD: 4 km (en väg) till toppen av Ryten. Ytterligare någon kilometer ner till Kvalvika. HÖJD: 543 meter.

Kvalvika
Kvalvika
Kvalvika
Ryten i Lofoten
Flakstadstranden i Lofoten
Solnedgång i Lofoten

Topp 4 – Himmeltinden

Med Helvetestinden i bagaget måste vi ju även bestiga Himmeltinden. Balasera upp liksom. Himmeltinden ligger norr om vårt basecamp och är den högsta toppen på ön Vestvågøya, 931 meter över havet. Den är flera hundra meter högre än våra tidigare toppar på Lofoten och vi är beredda på en tuff vandring när vi beger oss av mot Hauklandsstranda, som är startpunken för vandringen. Det är dag tre på Lofoten och solen strålar fortfarande från en klarblå himmel. Det är riktigt varmt och nu börjar även vi tänka att vi nog har tur med vädret ändå!

Hauklandstranda i Lofoten

Efter en brant inledning delar sig stigen och en skylt visar oss vägen mot Himmeltinden. Härifrån brantar det på ännu mer, och så håller det på, kilometer efter kilometer. Efter ungefär 700 höjdmetrar når vi en platå där vi äntligen kan pausa lite innan vi fortsätter de sista dryga 200 höjdmetrarna upp till toppen. Det är fortsatt brant men inte lika luftigt som på Helvetestiden. Och utsikten – magisk förstås!

Toppfikat avnjuter vi samtidigt som vi spanar in Mannen – den spetsiga toppen mellan stränderna i Haukland och Uttakleiv. Vi säger inget, men det är nog redan bestämt att vi inte kommer att lämna Mannen obestigen. När vi ändå är i närheten. Vi bromsar oss nerför den branta Himmeltiden, och jag tackar mig själv för att jag kom ihåg att ta med vandringsstavarna. Det underlättar stort att vara ”fyrhjulsdriven” i nerförsbackarna. Vi möter en strid ström av vandrare i alla åldrar på väg mot Himmeltindens topp. Mest norrmän förstås. De är grymma på att gå på tur, de får man ändå ge dem!

TID: 5 timmar. LÄNGD: 3,5 kilometer (en väg). HÖJD: 931 meter.

Lofoten
Lofoten
Den oemotståndliga spetsiga Mannen i mitten av bilden

Topp 5 – Mannen

När vi kommer ner till stigen som leder upp mot Mannens topp känns benen oväntat pigga och vi tvekar inte särskilt länge innan vi styr kosan uppåt igen. Det går som inte att motstå. Det är som vanligt brant uppför men inte någon direkt svår vandring. Eller är det så att vi börjar vänja oss? Det gäller bara att inte gå alltför nära kanten. Mannen mäter 400 meter över havet och precis som från alla andra Lofotentoppar är utsikten magnifik! Våra vandringströtta fötter svalkar vi på Hauklandstranda nedanför toppen. Vilken dag vi fick igen!

TID: 2-3 timmar. LÄNGD: 2 kilometer (en väg). HÖJD: 400 meter.

Leden på Mannen
Hauklandsstranden
Hauklandstranda i Lofoten

Topp 6 – Festvågtinden

Fjärde dagen på Lofoten packar vi lite vemodigt ihop vårt basecamp i Flakstad för att bege oss mot Lofotens huvudstad Svolvær och vidare hemåt. Ett omslag i vädret gör att det ändå känns rätt bra att avsluta med hotell och middag på resturang. Men innan dess har vi en till topp på vår lista.

Festvågtinden, intill byn Henningsvær, lär ska vara en av de mer välbesökta topparna i Lofoten. På grund av utsikten (men finns det några dåliga utsikter i Lofoten?) men också för att det är en relativt kort vandring. Men vid det här laget låter vi oss inte luras. 1,4 km på Lofoten är inte samma sak som 1,4 km nån annanstans. Det är kraftigt brant uppför ända från start och till den bara några kvadratmeter stora toppen. Här ryms endast några personer åt gången, och besöket blir inte långvarigt. Det börjar regna och vi skyndar oss ner igen så fort vi kan. Festvågtinden, den gör sig den här dagen mycket bättre över en räkmacka från klätterkafeet i Henningsvær.

TID: 2-3 timmar. LÄNGD: 1,4 km (en väg). HÖJD: 541 meter.

Henningsvaer
Henningsvær från Festvågtinden
Festvågtinden i Lofoten
Trångt på Festvägtidens topp
Henningsvaer i Lofoten
Lofot-räkmacka med utsikt över Festvågtinden

Topp 7 Djevelporten och Fløya

Egentligen tänker vi att det är färdigt med toppbestigningar efter Festvågtinden. Vi är lite slitna och möjligen också lite mätta på alla fantastiska utsikter. Men när vi kommer fram till Svolvær är det många timmar kvar av dagen. Svolværgeita – den kanske mest välkända bergsformationen i Lofoten – ser lockande ut men då är det regelrätt klättring med guide och rep som gäller. Vi har noterat att Djevelporten, stenblocket som kilat fast sig mellan två bergstoppar, ligger i samma område. När regnet upphör är saken klar – vi drar till topps igen.

Även här är det sherpatrappor på den branta inledningen av vandringen. Med trapporna tar slut alltför snabbt och direkt efter trappan blir det omysigt brant. Ännu lite längre upp skymtar jag en skylt som upplyser om att vandringen till Fløya klassas som ”extremt krävande”. Efter Djevelporten (där vi naturligtvis klättrade upp) möter vi en tysk vandrare som bekräftar. Enligt hans förmenande är det rent av livsfarligt att ta sig den sista biten upp på Fløyas topp. Och jag tänker att jag redan har fått en överdos av spännande toppturer. Vi vandrar istället längs Fløyas kam åt motsatt håll. Och även utan toppen är vandringen en riktigt värdig avslutning på vårt Lofotenäventyr! Och jag längtar redan tillbaka!

TID 3-4 timmar. LÄNGD: 2 km (en väg): HÖJD: 590 meter.

Djevelporten i Lofoten
Djevelporten
Svolvaer
Svolvær – ser du Svolværgeita där nere?
Fløya

Tips inför resan till Lofoten

Ta sig dit

Vi åkte till Lofoten med bilfärjan från Bodö till Moskenes. Färjan tar cirka 4 timmar och kostar runt tusenlappen för bil och passagerare. Torghatten Nord trafikerar sträckan, och det går tre till fyra turer per dag. Bokning i förväg görs på hemsidan. Det går också att åka till Lofoten norrifrån med bil via Kiruna och Narvik eller den kortare färjan från Bognes till Lødingen, längs E6:an. Eller färjan från Skutvik till Svolvær.

Det går också att flyga till Lofoten. Flygplats finns på Væroy, i Leknes mitt på Lofoten och i Svolvær. Kolla på SAS och Viderøe.

Ta sig runt

Bästa sättet att ta sig runt på Lofoten är med egen bil. Flera hyrbilsföretag finns om du reser in med flyg eller buss. Det går också att åka buss mellan de större orterna på Lofoten, här finns aktuella busstidtabeller.

Det går också fint att cykla på Lofoten. Det är mycket trafik men vi upplevde att bilisterna var hänsynsfulla i trafiken. Det är dock en hel del tunnlar som kan vara besvärliga för cyklister.

Boende

På sommaren är det galet mycket turister på Lofoten och boende är ganska dyrt och kan vara svårt att få tag på, åtminstone om man som vi reser med kort varsel. Robuer (ett slags sjöbodar) är ett traditionellt boende på Lofoten, som är mycket populärt. Leta på booking.com exempelvis.

För bästa flexibilitet valde vi att campa med stora tältet med plats för luftmadrasser, campingmöbler, kylbagar och infravärme. Riktig glamping alltså! En tältplats med elstolpe kostar 300 – 350 kronor per natt i Lofoten. På Lofoten Beach camp finns också tältplatser utan el i direkt anslutning till stranden.

Över hela Lofoten finns fina campingplatser, men det gäller att inte anlända alltför sent. Det är populärt att campa och platserna fylls snabbt.

Campervan i Lofoten

Lofoten Vanlife hyr ut renoverade 70-tals vans som är fullt utrustade för campingliv i Lofoten. De kommer i olika pastellfärger och ser otroligt coola ut. Det kostar ungefär 1600 NOK per dygn att hyra en van, men då har du ju både bil och boende i ett paket. Helt klart ett roligt alternativ för den äventyrlige. Läs mer på lofotenvanlife.no

Hitta vandringar och toppturer

outdooractive.com finns fina och tydliga beskrivningar av vandringar på Lofoten. Bara att använda sökfunktionen och skriva Lofoten. Även 66north.com är en suverän sajt för turbeskrivningar i Lofoten. Vi laddade också ner offlinekartor i appen Hvor (topografiska kartor) för att både hitta leder, se höjdkurvor och för att inte gå vilse på turerna. Men risken att gå vilse är väldigt liten. Hvor-appen finns både för iPhone och Android.

Räkna med att det är gott om vandrare på toppturerna. Vi startade ofta ganska tidigt på morgonen, och undkom därigenom den värsta trängseln. Många vandrar även på kvällarna och upplever midnattssolens och Lofotens magiska ljus.

Parkeringar

Det kostar inget att vandra på lederna i Lofoten, men det kostar oftast en slant att parkera bilen där vandringarna startar. Betalar gör man med Vipps (Norges svar på Swish) eller kontant till den som övervakar parkeringen. Priset ligger på cirka 100 – 150 NOK per bil och dag.

Vilka toppar gillade vi mest?

Alla toppar var fantastiska på sitt sätt. Ryten blev en riktig favorit med makalös utsikt över Kvalvika. Vår första topp Helvetestiden var också något utöver det vanliga, men inte en topp för den som har riktig höjdskräck. Mannen är en relativt enkel topp, som ligger bra till och ger mycket valuta för varje höjdmeter. Med möjlighet att chilla på Hauklandtranda efter vandringen. Utsikten från Fløyas kam över Svolvær och havet är också en favorit även om det var lite väl brant inledningsvis. Festvågtiden är den topp som vi uppskattade minst. Men det kan bero på vädret eller möjligen på att vi tog den allra brantaste vägen upp.

Är du sugen på andra vandringar i Norge? Läs här!

Lofoten beach camp
Lofoten

Leave a Reply

© Gå på tur!

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial